Svensk ordbok 2009, webbversion

1ski`va substantiv ~n skivor skiv·an1tunt platt före­mål ofta rundat kokk.JFRcohyponym1platta bordsskivadrejskivagradskivautdragsskivaspegel­bordets dammiga skiva○spec. om liknande stycke upp­skuren matbrödskivaostskivaen skiva lax på smör­gåsenhon skar ett par skivor av korvenen skiva (ngt), en skiva (av ngt)klara skivanklara upp ngtvard.​ hon klarar skivan i de mest brydsamma situationer ute på sjön sedan 1420–50S[anct] Patriks-Saganfornsv. skiva, urspr. trol. ’ngt kluvet’; besl. med sv. dial. skiva ’skära; dela i skivor’ 2tunn, rund platta där ljud ligger lagrat och kan åter­ges med hjälp av grammofon el. cd- el. dvd-spelare radiotekn.skivinspelningskivomslagcd-skivagrammofonskivahennes nya skivabränna en skivaspela in en skivasläppa en skivasätta på en skivalyssna på en skivasedan 18993(informell) fest vard.scen.studentskivade var bjudna på stor skiva hos en arbets­kamrat(på/under) skivansedan 1917trol. ut­vecklat ur (bords)skiva 4skiv­minne databehandl.sedan trol. 1970-talet
2ski`va verb ~de ~t skiv·ar●ofta perf. part. skära (mat­vara) i skivor hush.skiva potatisskivade hård­kokta äggskiva ngtsedan 1734Subst.:vbid1-319345skivande, vbid2-319345skivning