Svensk ordbok 2009, webbversion

skjutsa [∫u(t)s`a] verb ~de ~t skjuts·ar1låta (ngn) få åka med i bil, båt e.d.; vanligen till bestämd plats trafik.JFRcohyponym1köra 1cohyponymtransportera 1 hon skjutsade honom hemhan skjutsar döttrarna till rid­skolan varje tis­dagskjutsa ngn (ngnstans)sedan 1595sv. dial. skjussa, skyssa; bildn. till skjuta 2vanligen med partikel, t.ex.in, iväg med fart och kraft föra ngt NollJFRcohyponymskjuta 3cohyponymfösacohyponymknuffacohyponymföra 1 han skjutsade in lådan under sängenhon skjutsade in brödet i ugnen○äv. med avs. på personhon skjutsade honom mot dörren○äv. bildligtmed prep.med behandla (nästan) som en tjänare han låter inte skjutsa med sig hur som helstskjutsa (in/iväg) ngn/ngt (ngnstans), skjutsa med ngnsedan ca 1695Subst.:vbid1-319560skjutsande, vbid2-319560skjutsning; skjuts