Svensk ordbok 2009, webbversion
skock
[skåk´]
substantiv ~en ~ar
skock·en●tillfälligt sammanhållen, oordnad grupp varelser
Nollyrk.zool.JFRcohyponym2hop 2cohyponym1flock 1cohyponymhjordcohyponymgrupp
fårskocken skock fåren skock barn som ville ha idolens autografen skock (ngra), en skock (med ngra)sedan mitten av 1300-talet (i sammansättn.)Helsinge-Lagenfornsv. skokker; av lågty. schock ’hop; antal av 60’