[skok`s-]
substantiv ~en ~er
skogs|gräns·en●ofta best. f.
(tänkt) gränslinje i naturen bortom vilken inget sammanhängande trädbestånd förekommer
t.ex. mot tundra, fjällhed el. stäpp
geogr.JFRcohyponymträdgräns
skogsgränsen ligger på ca 1000 meters höjd i de södra fjällensedan 1820