Svensk ordbok 2009, webbversion

sko`makare substantiv ~n äv. vard. skomakarn, plur. ~, best. plur. skomakarna sko|­mak·ar·en(titel för) person som yrkesmässigt lagar skor yrk.skomakargesällskomakarverkstadskomakare, bliv vid din lästhåll dig till den (livs)uppgift du har fåttsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. sko­makare; till 1sko och 3maka