Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. skomakarn, plur. ~, best. plur. skomakarna
sko|mak·ar·en●(titel för) person som yrkesmässigt lagar skor
yrk.skomakargesällskomakarverkstadskomakare, bliv vid din lästhåll dig till den (livs)uppgift du har fåttsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skomakare; till 1sko och 3maka