Svensk ordbok 2009, webbversion
[skår`-]
substantiv ~n skorpor
skorp·an1stycke rostat och torkat (vete)bröd
t.ex. anv. som kaffebröd
kokk.skorpsmulagrahamsskorpahan bredde marmelad på skorpanhon doppade skorpan i kaffetsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. skorpa; grundbet. ’ngt torkat’; besl. med skarp
2hårdnad yta
isskorpajordskorpa○spec. om skyddande yta av stelnat blod på sårsårskorpapilla inte bort skorpan från såret!sedan början av 1500-taletEtt Forn-Svenskt Legendarium