Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
skot·et●lina som fästs i segel för reglering av seglet i förhållande till vinden
sjö.JFRcohyponymfall 4cohyponymhals 3
skotblockskotvinschfockskotstorskotta hem på skotethon höll rodret med ena handen och drog i skotet med den andrasedan 1730av lågty. schot, nederl. schoot med samma betydelse; besl. med skjuta, sköt