Svensk ordbok 2009, webbversion

skot substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skot·etlina som fästs i segel för reglering av seglet i förhållande till vinden sjö.JFRcohyponymfall 4cohyponymhals 3 skotblockskotvinschfockskotstorskotta hem på skotethon höll rodret med ena handen och drog i skotet med den an­drasedan 1730av lågty. schot, nederl. schoot med samma betydelse; besl. med skjuta, sköt