[skåv`-]
verb ~de ~t
skovl·ar●ibl. med partikel, särsk.upp
skotta stor mängd av
ngt, särsk. jord; med skovel e.d.
arb.JFRcohyponymskyffla 1
skovla upp leraskovla jord över kistanlagårdskarlen skovlade upp dyngan med en skyffelskovla (upp) ngt (med ngt)sedan 1738Subst.:vbid1-321146skovlande,
vbid2-321146skovling