Svensk ordbok 2009, webbversion

skräck substantiv ~en skräck·en●mycket stark rädsla ofta i viss akut situation psykol.JFRcohyponym1fasacohyponymfruktan 1 skräcknattskräckstämningdarra av skräckleva i skräcksprida skräcksoldaterna satte skräck i befolkningenhon har skräck för att gå ut ensamde kände skräcken komma krypande○äv. som önskad effekt i film, roman etc.skräckfilmskräckhistoria○äv. om person el. varelse som in­jagar stark rädslagrannens tio­åring var kvarterets skräckskräck (för ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1621av ty. Schreck med samma betydelse, till schrecken ’bli förskräckt’, urspr. ’fara upp’; jfr förskräcka