Svensk ordbok 2009, webbversion

skrä`da verb skrädde skrätt, pres. skräder skräd·er●av­skilja o­önskade delar från kokk.komm.skogsbr.skräda mjöl○spec.slät­hugga virke skrädda stockarskräda ngtinte skräda ordenseord 1 sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. skrädha; urspr. ’skära snett; skära bort’; jfr avskräde, 2skrå, skräddare; idiomet inte skräda orden ’inte skilja bort, censurera ngt i sitt tal’ har medel­tida urspr. Subst.:vbid1-322264skrädande, vbid2-322264skrädning