Svensk ordbok 2009, webbversion
skräll
substantiv ~en ~ar
skräll·en1kortvarigt, starkt, brakande eller skramlande ljud
NollJFRcohyponym1kraschcohyponymbrak
silverbrickan föll i golvet med en skrällsedan 1694till skrälla
2sammanbrott
NollJFRcohyponym2krasch
hans vidlyftiga ekonomiska spekulationer slutade med en stor skrällsedan 18473oväntad, uppseendeväckande händelse
särsk. i sportsammanhang om oväntad seger
vard.m-med.sport.JFRcohyponymsensation 1
omgångens stora skräll var jumbolagets seger över serieledarnasedan åtm. sedan 1964