Svensk ordbok 2009, webbversion
skräll`a
verb skrällde skrällt, pres. skräller
skräll·er1ge ifrån sig starkt, brakande eller skramlande ljud
NollJFRcohyponym1skramla 1cohyponym2skallra
skrällande telefonerskrällande musik ur högtalarnaväckarklockan skrälldeskrällande hostaskrällasedan 1520-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornatrol. av ljudhärmande urspr.
2göra sensation
särsk. genom att vinna el. genom att prestera ett toppresultat
vard.sport.Everton skrällde i den engelska ligapremiärenskrälla (i ngt)sedan 1954Subst.:vbid1-322321skrällande;
skräll