substantiv ~et, plur. ~n, best. plur. ~na
skrå·et●sammanslutning av alla hantverkare inom ett yrke
i Sverige fram till mitten av 1800-talet
histor.arb.samh.JFRcohyponymgille 2cohyponymkorporation
skråväsenhantverksskråskomakargesällernas skråvinna inträde i skråetbara mästarna var egentliga medlemmar i skråna○äv. om mer informell gruppdet lärda skrået○i sammansättn. ofta med bibetydelse av inskränkthetskråandaskråtänkandesedan 1515Stockholms stads tänkeböckerfornsv. skra ’dokument; skråordning’; jfr isl. skrá ’torrt skinnstycke; skinnbok’; jfr skråpuk
2skrå
adjektiv ~tt
●lutande eller snedställd
spec. i fråga om vinkling av skida
sport.skråställd○ibl. i substantivisk användningåka på skråsedan 1559av lågty. schrat ’sned’; besl. med skräda