substantiv ~n skråmor
skråm·an●mindre, ytligt sår
med.JFRcohyponym2rispa
hon fick ett par skråmor på kinden när hon ramladehan klarade sig undan krocken utan en skråmasedan 1517Stockholms stads tänkeböckerfornsv. skrame; besl. med skräda
Svensk ordbok 2009, webbversion