Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
skralt·ig●som är svag och i dålig kondition
på grund av sjukdom, ålder e.d.
admin.allmän värderingmed.JFRcohyponymskröplig
en skraltig gammal gubbeen skraltig gammal hästsynen var dålig och benen skraltiga○äv. om föremålJFRcohyponymrankigcohyponymranglig
en skraltig stolen skraltig gammal bil○äv. om abstrakt företeelsedålig
han frågade på skraltig engelskasedan 1669till sv. dial. skralta ’gå ojämnt; skaka och skramla’; ev. ljudhärmande