Svensk ordbok 2009, webbversion

skral`tig adjektiv ~t skralt·igsom är svag och i dålig kondition på grund av sjukdom, ålder e.d. admin.allmän värderingmed.JFRcohyponymskröplig en skraltig gammal gubbeen skraltig gammal hästsynen var dålig och benen skraltigaäv. om före­målJFRcohyponymrankigcohyponymranglig en skraltig stolen skraltig gammal biläv. om abstrakt före­teelsedålig han frågade på skraltig engelskasedan 1669till sv. dial. skralta ’gå o­jämnt; skaka och skramla’; ev. ljud­härmande