verb ~de ~t
skraml·ar1ge ifrån sig upprepade hårda eller metalliska ljud
NollJFRcohyponymrasslacohyponymskrälla 1
nycklarna skramlade i fickan○ofta med samtidig innebörd av rörelsespårvagnen skramlade förbi○äv. med opers. konstruktiondet skramlade om spargrisen när hon skakade på denskramlasedan 1681fornsv. skrambla ’skryta; pråla; skramla’; ev. av ljudhärmande urspr.
2orsaka upprepade hårda eller metalliska ljud
genom att röra hårda föremål så att de slår mot varandra
NollJFRcohyponymslamra
skramla med kaffekopparnaskramla med nycklarnaskramla med disken○äv. bildligt i ett uttryck för hotstormakterna skramlade med vapnenskramla med ngtsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenska3ibl. med partikelnihop
samla in (mindre) penningsumma
för visst ändamål
vard.Nollskramla till en födelsedagspresentskramla ihop till en kanna kaffeskramla (ihop) ngt (till ngn/ngt), skramla till ngn/ngtsedan 1879Subst.:vbid1-321187skramlande;
skrammel (till 1 + 2)
2skram`la
substantiv ~n skramlor
skraml·an●föremål (särskilt leksak) som kan fås att skramla
spel.harskramlasedan ca 1635