substantiv ~n skrapor
skrap·an1redskap som används för att skrapa av ngt
verkt.båtskrapadegskrapafotskraparyktskrapa○äv. om större maskin med liknande funktionvägskrapasedan 1516 (i sammansättn. hästa-)Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholmfornsv. skrapa; till 2skrapa
2tillrättavisning
komm.JFRcohyponymminnesbetacohyponymnäsbränna
han fick sig en skrapa av chefensedan 16313skyskrapa
arkit.cityskrapanPan Ams skrapasedan 1958kortord för skyskrapa
2skra`pa
verb ~de ~t
skrap·ar●föra (brett och) skarpt föremål mot (yta) så att ytskikt avskiljs
vanligen för att rengöra
NollJFRcohyponymriva 1cohyponym2repa 1cohyponymskava 2
skrapa morötterskrapa båten varje vårskrapa potatisen i stället för att skala denhon skrapade med tummen på en fläck○äv. oavsiktligt, särsk. med avs. på kroppsdelråka riva upp lättare sår i
han skrapade (sig på) armbågen○äv. med avs. på det som avskiljsofta med partikel, särsk.bort
skrapa askan ur spisenskrapa bort leranman bör skrapa bort den gamla färgen innan man börjar måla○äv. med tonvikt på det uppkommande ljudetskrapa med stolenskrapa med naglarna mot fönstretbläckpennan skrapade mot papperethästen skrapade med hovenen gren skrapade mot rutan○äv. bildligtvanligen med partikelnihop
samla ihop
mindre mängd av ngt (äv. av personer)
skrapa ihop lite pengarskrapa ihop lite folk till revynskrapa (ihop) ngra, skrapa (bort/ihop) ngt, skrapa (med ngt) på/mot ngtskrapa med fotense1fot 1
sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. skrapa; gemens. germ. ord; trol. besl. med skräp
Subst.:vbid1-321228skrapande,
skrapning;
skrap