substantiv ~n skrevor
skrev·an●(större) spricka i berg
geogr.vindpinade tallar i skrevornahon sökte skydd i en trång skrevasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. skriva ’skreva; skåra’; nära besl. med skrev
2skre`va
verb ~de ~t
skrev·ar●föra (benen) åt var sin sida
Nollskreva med benensitta med skrevande benskreva (med ngt)sedan 1640till skrev
Subst.:vbid1-321335skrevande,
vbid2-321335skrevning