Svensk ordbok 2009, webbversion

skri substantiv ~et, plur. ~n, best. plur. ~na äv. ~en skri·etstarkt och genom­trängande skrik vanligen av rädsla komm.ett hjärt­skärande skrige till ett skriett skri av fasaäv. om liknande djur­lätevild­gässens skrinmåsarnas hesa skrinett skri (av ngt), ett skri (efter ngt)sedan 1420–50S[anct] Patriks-Saganfornsv. skri; till skria