verb ~de ~t
skri·ar1skrika högt och gällt
komm.han skriade ångestfullt○särsk. om djuråsnan skriadeskriande fiskmåsar○äv. bildligt i uttryck för trängande behovhuset formligen skriade efter renoveringskria (efter ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. skria ’klaga; skria’; ljudhärmande
2stå i stark kontrast
till ngt
Nollhennes uttalande skriade mot allt hon hade lovat tidigareskria mot ngn/ngt/SATSsedan 1890Subst.:skriande;
skri (till 1)