Svensk ordbok 2009, webbversion
skri`da
verb skred skridit skriden skridna, pres. skrider
skrid·er●ibl. med partikelnfram
gå långsamt och värdigt
Nollprocessionen skred fram längs kyrkogången○äv. bildligt, spec. om process, tid e.d.fortskridaarbetet skred framåtnatten skred mot morgon○spec. äv.övergå
till att utföra ngt
skrida till handlingskrida (fram) (ngnstans), skrida (till ngt)skrida till verketseverk 1
sedan 1000-taletrunsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform skreþ (pret.), fornsv. skridha; gemens. germ. ord; jfr skred, skritt
Subst.:vbid1-321352skridande,
vbid2-321352skridning