substantiv ~en
skritt·en●den långsammaste gångarten hos riddjur (särskilt hästar)
sport.zool.JFRcohyponym1travcohyponymgalopp 1cohyponympassgång
gå ner i skritthästarna rörde sig i ren, vägvinnande skrittde red i samlad skritt(i) skrittsedan 1674 (i bet. ’steg’); 1715 i den nutida bet.av ty. Schritt ’steg; gång; skritt’; till skrida