[skråk´]
substantiv ~et
skrock·et●vidskepelse
psykol.sag.självfallet trodde han inte på skrock men det var ändå obehagligt att gå under stegensedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. skrok ’falskt prat; vidskepelse’; nord. ord av ljudhärmande urspr.