[skrå`v-]
adjektiv ~t
skrov·lig●grov och ojämn
på ytan
admin.form.komm.skrovliga kalkade väggarbarkens skrovliga yta○äv. bildligtrosslig
han sjöng med skrovlig stämmasedan 1682sv. dial. skrovlig, skrovlot; ev. besl. med ty. schroff ’skrovlig’
Svensk ordbok 2009, webbversion
[skrå`v-]
adjektiv ~t
skrov·lig●grov och ojämn
på ytan
admin.form.komm.skrovliga kalkade väggarbarkens skrovliga yta○äv. bildligtrosslig
han sjöng med skrovlig stämmasedan 1682sv. dial. skrovlig, skrovlot; ev. besl. med ty. schroff ’skrovlig’