substantiv ~n skrubbor
skrubb·an●en brun- till grönaktigt grå plattfisk med rundade gula eller rostbruna fläckar
en god matfisk
zool.skrubbflundraskrubbskäddaden vanliga flundran eller skrubban fiskas mest i Östersjönsedan 1751sv. dial. skrubba, skrobba; besl. med skrovlig (fisken har sträv ryggsida)
2skrubb`a
verb ~de ~t
skrubb·ar●gnida hårt med grov borste
vanligen i syfte att rengöra
hyg.skrubba händerna renahon låg på knä och skrubbade golvet○äv. utvidgatskrapa mot ngt ojämnt
skrubbsårskrubba knäethästen skrubbade sig mot väggen○äv.grovhyvla
skrubbhyvelskrubba ngn/ngtsedan 1685sv. dial. skrubba ’karda (ull); skrubba’; nära besl. med skrovlig
Subst.:vbid1-321861skrubbande,
vbid2-321861skrubbning