substantiv ~n skrynklor
skrynkl·an●vanligen plur.
oönskat veck på tyg
el. papper e.d.; särsk. på klädesplagg
hush.JFRcohyponym1rynka
en blus utan skrynklor○ibl. äv.rynka
sedan 1725se 2skrynkla
2skrynk`la
verb ~de ~t
skrynkl·ar1ibl. med partikel, särsk.ihop, till
göra skrynklig
hush.skrynkla till dukenhan skrynklade ihop cigarettpaketet och kastade iväg detskrynkla (ihop/till) ngtsedan 1714till sv. dial. skrynka, besl. med sv. dial. skrunkin ’skrumpen’ och med eng. shrink ’krympa’
2bli skrynklig
Nollett tyg som inte skrynklarskrynklasedan 1734Subst.:vbid1-322074skrynklande,
vbid2-322074skrynkling