Svensk ordbok 2009, webbversion

skudd`a verb ~de ~t skudd·arskaka av åld.Nollskudda ngt (av ngt)skudda stoftet av sina föttersestoft sedan 1526jfr fornsv. skudda ’stöta; rycka’; av lågty. schudden ’skaka’; besl. med skydda Subst.:vbid1-322478skuddande