Svensk ordbok 2009, webbversion
skudd`a
verb ~de ~t
skudd·ar●skaka av
åld.Nollskudda ngt (av ngt)skudda stoftet av sina föttersestoft
sedan 1526jfr fornsv. skudda ’stöta; rycka’; av lågty. schudden ’skaka’; besl. med skydda
Subst.:vbid1-322478skuddande