Svensk ordbok 2009, webbversion

skuld substantiv ~en ~er skuld·en1an­svar för ngt som är fel eller dåligt jur.psykol.relig.JFRcohyponym1fel 3cohyponymförskyllan skuldbördabekänna sin skuldskuld och försoninghan tog på sig hela skulden för det som hade hänt○spec. i juridiska samman­hangdet att ha gjort sig skyldig till brott han över­bevisades om sin skuld○spec. äv. i teologiska samman­hangsynd bli fri från skuld genom godhet○äv.känsla av att vara orsak till ngt som är fel eller dåligt skuldtyngdhan kunde inte möta deras blickar utan att känna skuld○äv. predikativt (med mer el. mindre adjektivisk betydelse)hon erkände att hon var skuld till o­lyckanskulden (för/till ngt/SATS)lägga/skjuta (över) skulden på ngnge ngn skulden​ han förnekade att han hade haft något att göra med stölden och sköt över skulden på sin kollega sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skuld ’skyldighet; gäld; förskyllan; beskyllning; orsak’; bildn. till 3skola; jfr skull, skylla, utskyld 2(lånad) penning­summa som man är skyldig att betala (till­baka) ekon.skuldräntao­betalda skulderlång­fristiga skulderkort­fristiga skulderdriva in en skuldreglera en skuldbetala till­baka en skuldefter­skänka en skuldav­skriva en skuldtill­gångar och skulderhon har stora skulder○äv. om till­ståndet att vara skyldig ngn pengarskuldsattskatteskuldspelskuldstudieskuldstå i skuld till banken○äv. bildligtmoralisk förpliktelse att åter­gälda ngt tacksamhetsskulden skuld (till ngn/ngt) (på BELOPP)häfta i skuldvara skyldig pengarngt åld.​ med­lem som häftar i skuld till föreningen för o­betald års­avgift får inte rösta sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenOch förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 6:12 (ur Fader vår)