Svensk ordbok 2009, webbversion

skul`dra substantiv ~n skuldror skuldr·an●parti av människo­kroppen som ut­gör över­gång mellan arm och hals i plur. ofta äv. ryggpartiet mellan skulder­bladen med.JFRcohyponymaxel 1 skulderbredskulderpartihan lade armen om hennes skuldrorhåret föll ner på skuldrornaskuldra vid skuldratill­sammans​ skuldra vid skuldra arbetade de på fältet hela dagen sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. skuldra; av lågty. schulder med samma betydelse; av o­säkert urspr. Ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila.Bibeln (1917 års övers.), Jesaja 9:6 (tolkat som profetia om Jesu födelse)