Svensk ordbok 2009, webbversion

1skum´ adjektiv ~t ~ma skumm·are1som har svagt eller dåligt ljus särsk. om (bostads)rum inom­hus admin.JFRcohyponym1dunkel 1 skum belysninghon satt böjd över sin sömnad i den skumma kammaren○ofta i opers. konstr.det var skumt i rummetsedan 1541trol. till fornsv. skum ’mörker; skymning’; besl. med obskyr 2som tycks syssla med o­tillåtna eller o­lagliga saker om person admin.psykol.JFRcohyponymljusskyggcohyponymsuspekt mannen med mörka glas­ögon såg skum ut○äv. om handling e.d.JFRcohyponymsjuk 2 skumma före­havandenskumma affärer○äv. om plats e.d.skumma gränderett litet skumt hotell i hamn­kvarterensedan 1791
2skum´ substantiv ~met skumm·et●blåsfylld (vit) blandning av gas och vätska på ytan av ngt som bildas vid vispning, kokning e.d. kokk.sjö.JFRcohyponymlöddercohyponym1fradga skumpiskaddet blåste så att det bildades skum på våg­topparnabåten sköt fart med skummet forsande kring stävenden svettiga hästen var täckt av vitt skumvispa ägg­vitan till ett hårt skumhan tog en klunk öl och strök skummet ur mustaschen○äv.an­samling av (o­önskade) småpartiklar på ytan av kokande vätska sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. skum; gemens. germ. ord, trol. besl. med 1skum