Svensk ordbok 2009, webbversion

skur substantiv ~en ~ar skur·en●plötsligt kort­varigt regn meteorol.JFRhyperonymnederbördcohyponymskyfallcohyponymslagregn hagelskurregnskuren häftig skurspridda skurar under dagenen­staka skurar vid kusten○äv. bildligt om ngt som (i riklig mängd) faller ner över eller riktas mot ngnJFRcohyponymkaskad poliserna möttes av en skur av stenarparti­ledaren ut­sattes för en skur av frågoren skur (av ngt)i ur och skurse5ur sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. skur; gemens. germ. ord, trol. besl. med lat. cau´rus ’nordväst­vind’