verb skvätte äv. skvatt, skvätt, pres. skvätter
skvätt·er●ibl. med partikel, särsk.ut
fara iväg i skvättar
NollJFRcohyponymstänka 1
vattnet kokade upp och skvätte ut över spisen○äv. med opers. konstruktiondet skvätte om stövlarna när han gick genom pölarna○äv. om pulver e.d.sanden skvätte i ögonenskvätta (ut)sedan 1749sv. dial. skvätta; trol. ljudhärmande
Subst.:vbid1-323124skvättande
2skvätt`a
verb skvätte skvätt, pres. skvätter
skvätt·er●ibl. med partikel, särsk.ut
få att fara iväg i skvättar
NollJFRcohyponymstänka 2
hon skvätte kallt vatten i ansiktethon råkade skvätta ut kaffet○äv. utvidgathunden skvätte jord från rabatterna över gräsmattanskvätta (ut) ngt (ngnstans)sedan 1741av samma urspr. som 1skvätta
Subst.:vbid1-323127skvättande
3skvätt`a
substantiv ~n skvättor
skvätt·an●buskskvätta eller stenskvätta
zool.sedan 1712av ljudhärmande urspr.; ev. identiskt med 1skvätta