Svensk ordbok 2009, webbversion

skygg adjektiv ~t ●som o­gärna um­gås med an­dra människor ofta på grund av blyghet el. o­säkerhet admin.psykol.JFRcohyponymtillbakadragencohyponymblyg han talade sällan med de an­dra och verkade all­mänt skygg○äv. om ngn som und­viker spec. typ av människorhon var skygg för fotografer○äv. om handling e.d.de växlade skygga blickar○äv. om djursom o­gärna visar sig (för människor) skygga fåglar som mest håller till i de djupa skogarnaskygg (för ngn/ngt)skygg som en hindmycket skygg​ den forna världs­stjärnan är skygg som en hind och säger all­tid nej till att bli intervjuad sedan 1599 (om djur); 1630 om människorsv. dial. skygg, skjugg; nära besl. med lågty. schuwe ’skygg’; jfr 3sky