Svensk ordbok 2009, webbversion
skygg`a
verb ~de ~t
skygg·ar1rycka (kroppen) bakåt eller åt sidan som reaktion på ngt skrämmande
NollJFRcohyponymrygga 1
hästen skyggade för bilen○äv. bildligtundvika, vara rädd
vi får inte skygga för att tala klartext om kostnadernaskygga (för ngn/ngt/att+V)sedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornafornsv. skygga; bildn. till skygg
2ge skugga åt
Nollen bredbrättad hatt skyggade ansiktetskygga ngt (mot ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. skyggia; bildn. till 1skugga
Subst.:vbid1-323410skyggande