Svensk ordbok 2009, webbversion

skyl`ta verb ~de ~t skylt·ar1ställa ut (varor) till all­mänt beskådande i skylt­fönster e.d. handel.JFRcohyponymexponera skylta (med) det nya vår­modet○äv. med avs. på ngt abstraktvisa offentligt ngt ned­sätt.man bör inte skylta med sina egna å­sikter i ett referatskylta (ngt), skylta (med ngt/att+V/SATS)sedan 1883till skylt 2före­visas i offentligt samman­hang NollJFRcohyponymfigurera hon fick skylta som skatte­smitare i pressenskylta i ngtsedan 18813ofta perf. part. sätta upp (trafik)skylt trafik.det var dåligt skyltat vid in­farten till staden○ibl. i konstruktion med objektden nya gatan är inte skyltad än­nuskylta (ngt)sedan 1881Subst.:vbid1-323487skyltande, skyltning