Svensk ordbok 2009, webbversion

skymm`a verb skymde skymt, pres. skymmer skymm·er1ut­göra till­fälligt hinder för (an­blicken av) ngt NollJFRcohyponymfördunkla skymma siktenskymma ut­siktenflytta dig, du skymmer tv-rutan!solen var skymd bak­om ett moln○äv. med konstruktionsväxlinghindra (ngn) att se ngt väsentligt mål­vakten var skymd av backen○äv. bildligtförta verkan av dessa detalj­anmärkningar får inte skymma det positiva helhets­intrycketskymma ngn/ngt/SATSsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. skyma; nära besl. med 1skum 2ibl. med partikelnpå, utan större betydelse­skillnad (börja) mörkna på grund av solens ned­gång tid.MOTSATSantonym2gry det hade börjat skymma och gat­lyktorna tändesskymma (på)sedan ca 1755Subst.:vbid1-323569skymmande, skymning (till 2) Det är vackrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt ljus över jorden, över markens hus.Pär Lagerkvist, Det är vackrast när det skymmer (i Kaos, 1919)