substantiv ~en ~ar
skymt·en●kortvarig och otydlig anblick
NollJFRcohyponymglimt
de fick en skymt av kungaparet när kortegen körde förbi○äv. med tonvikt på det man serhon såg inte skymten av dem i vimlet○äv. bildligt, särsk. i uttryck för fruktlöst letande e.d.inte skymten av ett jobb på hela dagenen skymt (av ngn/ngt)sedan 1647sv. dial. skymt, skömt; till skymta