verb ~de ~t
skymt·ar1ibl. med partikel, särsk.fram
synas nätt och jämnt (och otydligt)
Nollbergen skymtade (fram) genom diset○äv. bildligtkunna anas
en lösning på konflikten skymtadeskymta (fram)sedan 1830trol. bildat till skymma
2se en skymt av
Nollde skymtade ett hus i skogsbrynet○äv. bildligtana
hon tyckte sig kunna skymta en viss medkänsla hos honomskymta ngn/ngt/SATSsedan ca 1635Subst.:vbid1-323618skymtande;
skymt