Svensk ordbok 2009, webbversion
skyn`da
verb ~de ~t
skynd·ar●arbeta eller utföra (ngt) hastigt
ofta på grund av brådska
Nollde skyndade från platsen när stormvarningen komhan skyndade att tacka ja○ofta spec.förflytta sig hastigt
JFRcohyponymila 1cohyponymhasta 1
hon skyndade i förväg till restaurangenskynda att+V, skynda ngnstansskynda långsamtselångsam 1
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. skynda; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’driva på’
Subst.:vbid1-323625skyndande