Svensk ordbok 2009, webbversion

skynk`e substantiv ~t ~n skynk·etstörre, enklare tyg­stycke att täcka ngt med heminr.höftskynkedet hängde ett blommigt skynke fram­för tvätt­fatetett rött skynkeen källa till stark irritationo­gräs är ett rött skynke för många trädgårdsägare sedan 1798till sv. dial. skunk ’tak­skägg’; av om­diskuterat urspr.