substantiv ~n skyttlar
skyttl·ar1ett litet, båtliknande redskap som innehåller väfttråden på en spole
och används för att (snabbt) föra tråden fram och tillbaka genom varpen vid vävning
handarb.JFRcohyponymvävskyttel
skytteln fastnade eftersom skälet var för dåligtsedan 1751jfr da. skyttel ’skottspole’, isl. skutill ’stång att skjuta för; kastspjut’; till skjuta
2färdmedel (båt, flygplan etc.) som går i skytteltrafik
jordbr.sedan 1716