Svensk ordbok 2009, webbversion

släk`ting substantiv ~en ~ar släkt·ing·en●person (utan­för den närmaste familjen) som man är släkt med släkt.yrk.SYN.synonymanförvant JFRcohyponym1vän 1 en nära släktingen av­lägsen släktingde brukar till­bringa somrarna hos släktingar på landet○äv. om djur och växter med gemensamma dragget­rams är en släkting till lilje­konvaljenaporna är människans närmaste släktingar○äv. om icke-levande före­teelserräto­romanskan är en släkting till latineten släkting (till ngn/ngt)sedan 1475Kalmar stads tänkebokfornsv. släkting