Svensk ordbok 2009, webbversion
släng`a
verb slängde slängt, pres. slänger
släng·er1ibl. med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.bort, ut
kasta vårdslöst och häftigt
Nollhan slängde skräpet i containern○äv.göra sig av med
JFRcohyponymkasseracohyponymkasta 2
de här gamla pjäxorna kan vi väl slängaslänga (ut) pengar på skräp○äv. bildligtslänga glåpord efter ngnslänga (bort/ut) ngt, slänga ngt (efter/till ngn/ngt)slänga käftsekäft
sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. slängia; gemens. germ. ord, bildat till 2slunga
2göra häftiga, svängande rörelser
Nollvagnen slängde hit och dit på den knöliga stigenslängasedan ca 1680Subst.:vbid1-327495slängande,
vbid2-327495slängning