Svensk ordbok 2009, webbversion

släp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en släp·et1del av klänning som släpar i marken kläd.trafik.en brud­klänning med släp○äv.vagn, båt etc. som släpas (till sjöss eller på land) efter for­don husvagnssläptimmersläptraktorsläpsedan 1612av lågty. slep med samma betydelse; besl. med 2släpa 2med prep.på, i det att släpa eller bogsera trafik.den havererade båten togs på släp○äv. bildligt om (betungande) följe av ngt slaghon kom till festen med alla barnen i släp(i/på) släpsedan 1551till 2släpa 3hårt (fysiskt) arbete arb.JFRcohyponymslit slitet och släpet på familje­jordbruketsedan 1553till 2släpa 4starkt luktande före­mål som släpas på marken för att åstad­komma ett konst­gjort spår särsk. jaktjakt.släpjaktsedan 1897till 2släpa