substantiv ~en ~er
slätt·en●vidsträckt (nästan) plant markområde
vanligen utan (annat än enstaka) träd; ofta uppodlat
geogr.slättlandskaphögslättlerslättden bördiga skånska slättensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. slät; till slät
2slätt
adverb
Nollrätt och slättse2rätt 2
stå sig slättsestå sig
sedan 1621 (i uttrycket rätt och slätt); 1695 i uttrycket stå sig slättjfr fornsv. slæt ’alldeles, helt och hållet’; till slät
2utan häckar eller andra hinder
vid löpning; anv. vid behov för att förtydliga
Nollpå 400 (meter) slätt segrade NNsedan åtm. början av 1900-talet