Svensk ordbok 2009, webbversion

slå an´ verb slog slagit, pres. slår slag·it1bli upp­skattad komm.scen.JFRcohyponym2slå 11 hans vackra leende slog an på henneslå an (på ngn)sedan 17032äv. fast sammansättn., seanslå 1 träffa (instrumenttangent e.d.) med slag Nollslå an en pianotangentett plektrum för att slå an strängarnaslå an ngtslå an en sträng hos ngnse2sträng slå an tonen (för ngt)se1ton 1 sedan 1739Subst.:anslående (till 2); anslag (till 2)