Svensk ordbok 2009, webbversion
verb slog slagit, pres. slår
slag·it1bli uppskattad
komm.scen.JFRcohyponym2slå 11
hans vackra leende slog an på henneslå an (på ngn)sedan 17032äv. fast sammansättn., seanslå 1
träffa (instrumenttangent e.d.) med slag
Nollslå an en pianotangentett plektrum för att slå an strängarnaslå an ngtslå an en sträng hos ngnse2sträng
slå an tonen (för ngt)se1ton 1
sedan 1739Subst.:anslående (till 2);
anslag (till 2)