verb slogs slagits, pres. slåss
slag·its●slå varandra
Nollsese2slå 1
JFRcohyponymtampas
syskonen slogs ofta när de var små○äv. om enstaka personvara i slagsmål
han vill jämt slåss○äv. bildligtkämpa hårt
för ngt
hyresgästerna slåss för en bättre miljö åt barnenslåss (för ngt/att+V/SATS), slåss (med/mot ngn/ngt), ngra slåssslåss mot väderkvarnarseväderkvarn
sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. slas; till 2slå