Svensk ordbok 2009, webbversion

sladd substantiv ~en ~ar sladd·en1elektrisk ledning (inne­sluten i isolerande material) som löper mellan el­uttag och apparat, lampa e.d. eltekn.JFRcohyponymledning 2cohyponymkabel 2 sladdhållareförlängningssladdlampsladdtelefonsladdsätta i sladdendra ur sladdenhon snubblade över sladdarna på golvetsedan 1916trol. av lågty. sladd ’rest; liten mängd; trasa’; av o­visst urspr. 2(lös) ända av lina sjö.JFRcohyponymtamp de lade sladden i en fin spiral○äv. bildligt om den sista delen av ngtJFRcohyponymkö 2 sladdbarnkolonnens sladdkomma på sladdenkomma bland de sista​ han sprang allt vad han orkade men kom än­då på sladden sedan 17303(o­avsiktlig) glidning åt sidan med for­don vars hjul förlorat väg­greppet trafik.hon fick en sladd vid in­bromsningen○ofta äv. om kontrollerad så­dan glidning, t.ex. vid utförs­åkning på skidorJFRcohyponymtelemarksväng sladdsvängsladden regleras genom ökad eller minskad fram- och utåtviktsedan 1935till sladda 1 4ett jordbruks­redskap för ut­jämning av åker­jorden Nollplansladdslätsladd○äv. om liknande redskap för ut­planing av grus­vägvägsladdsedan 1577sv. dial. slad(d), nära besl. med sv. dial. slada ’driva om­kring’, no. dial. slada ’luta svagt’