Svensk ordbok 2009, webbversion

sladd`a verb ~de ~t sladd·ar1o­kontrollerat glida åt sidan om for­don vars hjul förlorat väg­greppet trafik.JFRcohyponym1slira bilen sladdade ner i diket○äv. i fråga om kontrollerad så­dan rörelse, t.ex. vid utförs­åkning på skidorplanställa skidorna och sladdasladda (ngnstans)sedan 1895sv. dial. sladda; trol. nära sam­hörigt med sladd 4 2bearbeta med sladd jordbr.sesesladd 4 sladda åkrarnasladda ngtsedan 17273vara placerad bland de sista och tendera att halka efter ytterligare vard.sport.de svenska cyklisterna sladdade i samman­dragetsladdasedan 1929Subst.:vbid1-324989sladdande, vbid2-324989sladdning (till 1 + 2)