Svensk ordbok 2009, webbversion

sla`gord substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en slag|­ord·et1kort, slag­kraftig språklig vändning som i förenklad form ut­trycker ngt krav e.d. komm.språkvet.JFRcohyponymparoll slagordsmässigdemonstranterna skanderade slagordbanderoller med slagordpartiets slagord i val­rörelsen var ”Alla ska med”ett slagord (för/mot/om ngn/ngt/SATS)sedan 18702uppslags­ord särsk. i bibliotekskatalog el. annat register bok.språkvet.slagordskatalogsedan 1879