Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
slag|ord·et1kort, slagkraftig språklig vändning
som i förenklad form uttrycker ngt krav e.d.
komm.språkvet.JFRcohyponymparoll
slagordsmässigdemonstranterna skanderade slagordbanderoller med slagordpartiets slagord i valrörelsen var ”Alla ska med”ett slagord (för/mot/om ngn/ngt/SATS)sedan 18702uppslagsord
särsk. i bibliotekskatalog el. annat register
bok.språkvet.slagordskatalogsedan 1879